I juli var undertecknad och hustru i Stockholm några dagar. Vid 12-tiden den 17:e juli (tror jag) befann vi oss av en händelse på  Nybroplan när jag får höra en  välkänd marsch – Tellusmarschen – och se TrängR stolta högvakt passera på Strandvägen i riktning Slottet!

Det föranledde mig att senare ringa till vaktchefen/vakthavande majoren (minnet sviktar något) och fråga om jag fick komma och hälsa på – och då få ta med mig kära hustru och två unga tyska flickor (varav en släkting) som var på besök.

Jajamensan, torsdagen den 19:e skulle passa bra. Sagt och gjort – på torsdagen den 20 juli såg vi vaktavlösningen – mycket folk – och blev sedan, i god tradition, inbjudna till vaktchefens rum på kaffe och “hembakat” med övlt Markus Gannerud som värd. De två unga tyska damerna var mäkta imponerade. Min släktings farfar är en pensionerad överste och brigadchef i tyska Bundeswehr, oberst Friedrich Johann von Krusenstiern, så hon tyckte detta var särskilt spännande. Som kronan på de samlad vakthavande befälens ypperliga värdskap överlämnade de till de unga damerna varsin fribiljett på Slottets alla sevärdheter, vilka de båda senare rapporterade, ha nyttjat fullt ut.

För mig personligen var det en särskild upplevelse. 1976 var jag nämligen ställföreträdande vaktchef på Kungl. Göta Trängregementes (T2) allra första högvakt. Den genomfördes någon gång i augusti med de då i juni inryckta KB/PB-värnpliktiga. Om inte minnet sviker mig fullständigt så besättningen ut så här: Kn Lars Samuelsson (f.d. signalofficer) vaktchef, dåvarande majorn Lars-Gunnar Winterfeldt vakthavande major, aspiranterna Thore Fries och Olle Ejner avlösningsförare, lt Leif Crona patrullchef och förre majoren vid regementets, numera länsrådet Anders Flanking gevärspost 1.

Vi gick bara ett (1) högvaktsdygn, men för detta övade vi i princip hela juni, juli och halvan augusti! Det vara andra tider då kan man lugnt säga. På den tiden var det inte samma behov att alla förband måste delta för att kunna lösa högvaktsuppgiften året runt, men landsortsregmentena började dock behövas i större och större omfattning. Regementet löste sin första högvakt med bravur och fick därför fortsatt förtroende. Nästa gång, år 1977 förlades T2 högvaktsdygn till juli – efter viss påverkan av ovan nämnda Lars-Gunnar Winterfeldt, som hade god “koll” på när drottningen förväntades nedkomma – vilket också skedd under T2 högvaktsdygn den 14 juli. Den s.k. “prinsessvakten” var född – resten är historia.

Tack för en mycket trevlig upplevelse!

Otto von Krusenstierna

PA övlt (YO och RO)

Bildtext: Från “kafferepet” i vaktchefens rum